Alltså herregud. Jag inser mer och mer och mer hur viktiga dom är. 

Mina vänner. 

För hur jävla nere, ledsen, ratad, hatad, värdelös eller ensam jag än känner mig så finns dom alltid där. Jag kan göra så jävla dumma saker men de älskar mig gränslöst i alla fall. Och jag älskar dom på precis samma premisser. 

Jag älskar dig för att Du är DU. Du kan göra så himla korkade saker, inte alltid välja de bästa vägarna eller göra vad jag och andra tycker är “rätt” men jag älskar dig i alla fall. Älskar och stöttar i allt. 

Mina bästa vänner älskar jag gränslöst oavsett vad de gör. Bra eller dåliga saker. För varje bra sak de gjort i livet har de så klart gjort dåliga med men jag dömer dom inte. För så länge de inte gör något elakt eller korkat som påverkar mig negativt så har jag inget att sätta emot dom.  

Det är så fint att de bara finns ett telefonsamtal bort. Man behöver styra ordning i skallen och då kan man ringa. Jag hade nog inte klarat mig så “bra” den senaste månaden utan alla mina bra. Som accepterar mig för den jag är. Som förstår hur jag funkar och förstår ibland bättre än mig själv vad jag tänker. Som kan vara raka och ärliga mot mig, sen stötta mig även om de tycker att jag gör korkade val. 

Jag har pratat mycket vänskap den senaste tiden men en massa människor och kommit fram till att man faktiskt är i en ålder nu då man börjar inse att man verkligen VÄLJER sina vänner. Man väljer vilka man vill ha nära och vilka man vill umgås med. Vilka man vill lägga ner tid och kärlek på och man har insett vilka som ger en något tillbaka. Man har komponerat ihop en fantastisk liten grupp med människor. 

Och det bästa är att den bara kan fyllas på med finisar! Det är så mycket kärlek här nu så att jag snart spricker! Om prick en vecka sätter jag ner tassarna i Söderhamn och ska få kramas och umgås i en HEL VECKA med alla mina bästa! Jag längtar så mycket att jag inte ens kan sitta stilla! 

NU ska jag ut och dansa, det är en massa kärlek på stan.